Svensk film
You know what's bullshit? Svensk film.
Det slår liksom aldrig fel. Det handlar nästan uteslutande om människor som grälar med varandra. Det lanseras alltid som en "underbar" film, gärna hävdar man att det är en komedi eftersom man ibland kan småle lite.
Här senast såg jag delar ut Så Som I Himmelen. Det är en "underbar" film.
Andra saker man sagt om den:
"Ren och skär filmmagi" (Aftonbladet)
"Oemotståndlig" (Svenska Dagbladet)
"Den absolut bästa svenska film genom alla tider. Den mest gripande film av en svensk ressigör. TACK! , Kay Pollak. [...] LYSANDE! skådespel" (nån på Discshop)
Det jag såg var en film om religiöst förtryck, kvinnomisshandel, alkoholism och människor med maniska tendenser. Det var gräl och konfrontationer i varje scen. Slutet var oerhört upplyftande med en blodig dödsscen.
Är det en dålig film? Njae. Historien har ett klart existensberättigande. Den måste ju ha rört många människor med tanke på dess framgång och uppskrivningar. Skådespeleriet är typiskt stelt svenskt, och den är väl säkert vackert filmad och så.
Jag är bara så sjukt ointresserad av ännu en svensk film om folk som grälar med varandra. Ännu en svensk film om trassliga förhållanden. Ännu en svensk film om att Växa Som Människa.
Så. Sjukt. Trött.
Vi KAN ju göra bra tv! Rolig tv! Originell tv! Sånt man vill se om och om igen!
Varför ska det vara så inåt helvete svårt att göra ett par riktigt bra filmer om året? Vi prånglar ut Beck och Wallander-filmer i tiotal per år, och ärligt talat vore det faktiskt okej om det inte vore för att det egentligen inte är mer än billiga tv-filmer som alla skulle kunna vara under en timme styck. England gör dessutom kriminalfilmserier långt mycket bättre, så varför anstränga sig? Ohh, Persbrandt är elak! Becks granne är rolig! Jaaaaa!! Shit, vad vi behöver mer Beck-filmer för DEN sakens skull.
Det gjordes ett tjugotal Åsa-Nisse-filmer på 50- och 60-talet. Jag kan tänka mig att var och en av de filmerna är roligare än all svensk filmhumor släppt under ett år ihopräknat. Det var dessutom säkert en riktig folkfest varje gång en ny film kom på bio. Idag blir det bara ordentlig tillströmning på bio när man prånglar ut en uppföljare till en 80-talsrulle som ärligt talat inte var så jävla rolig.
Göta Kanal 2 drog in en jävla massa stålar på bio på grund av originalets dragningskraft, men stendog på DVD eftersom katten var ute ur säcken. Dock hade man redan dragit in så mycket pengar att man kunde börja arbeta på trean (premiär julen 2009) och man är så säker på sin sak att man planerar en fyra och en femma.
Är det nån av er som sett Göta Kanal på sistone? Den är JÄTTESEG. Kanske skulle vi återinföra filmcensuren så det blir lättare att imponera på publiken.
Sällskapsresan 6 var inplanerad för premiär julen 2009. Man har skjutit den på framtiden - inte för att undvika att krocka med Göta Kanal 3, utan för att man inte har något bra manus! Man kan se filmbolagets möte framför sig: "Vi behöver pengar. Vi gör en uppföljare till Sällskapsresan, det drar alltid in pengar. Förstås ska den ha premiär på juldagen. Säg det till pressen. Manus? Äh, vi hittar på nåt. Folk går och ser den ändå."
Visst görs det ren komedifilm i Sverige. Det har gjorts många "höjdare" de senaste 10 åren. Naken, till exempel. Jätterolig film. Och den där med han reportern från den där tv-serien. Nej, jag såg den inte heller. Ingen såg den.
Yrrol var en rolig film. Tyvärr var det ju inte riktigt en film, utan bara ett långt avsnitt av sketchprogrammet Lorry. Ändå är det en såndär film som folk drar upp när de ska nämna rolig svensk film. En annan är Strul. Den är från 1988. Det är 21 år sen.
Här är de komedier som kommit de senaste två åren, med kommentarer tagna från Discshop. Jag har medvetet utelämnat filmade buskisrevyer, för det är faktiskt inte film. HAH. (Är det här Sveriges filmlängdshumor ligger? Hugaligen.)
Allt Flyter: Discshops recension avslöjar att som vanligt är filmen "inte en haha-komedi som de andra filmerna Måns Herngren och Hannes Holm gjort. Det här är ett drama med humorinslag". En användare säger "Skrattade inte en enda gång, Måns Herngren bör nog se sig om efter ett annat yrke".
Patrik 1,5: Denna sågade jag själv på min blogg. En tråkig film där alla Växer Som Människor i en serie sjukt förutsägbara händelser. En användare säger: "Det vore fel att säga att den var rolig eftersom det egentligen är en ganska sorglig historia".
Rallybrudar: Måste faktiskt tillstå att filmen mestadels faktiskt ligger i komedifacket, men förstås är storyn oerhört tunn och i slutet Växer de Som Människor.
Blåbärskriget: Ehm.. Jag vet inte vad det här är. På Discshop verkar ingen sett den, men på Filmtipset verkar användarna tycka att filmen är halvdan. I vilket fall placerar vi den här i topp - ren svensk komedifilm!
Ett Öga Rött: Hyllas av kritiker med rader som "Bubblande berättarglädje går rakt in i hjärtat" (Aftonbladet) men användarna sågar filmen rakt över med bl.a. "Är det då komedi? Nja, manuset hade väl knappast ens godkänts som nästa Jönssonligan."
Nina Frisk: Tidningen Amelia berättar att det är "En fullkomligt strålande och rörande film som badar i värme", men användarna avslöjar förstås: "Komedi vet jag inte om jag vill kalla det, snarare ett relationsdrama."
Underbar Och Älskad Av Alla: Här växlar omdömena, men alla verkar överens om att filmen mestadels är en komedi. Vi har ytterligare en vinnare!
Så ser det alltså ut. Enligt DVD-releaserna tillgängliga på Discshop har det släppts 7 självutnämnda svenska komedier sedan 2007, varav ungefär tre faktiskt är komedier.
Ska jag göra en lista på hur många dramafilmer Sverige gjort under samma tid? Jag kan göra det om ni vill. Jag tror dock inte det behövs. Det delas ut pengar till höger och vänster till mängder av svensk film. Det allra mesta går till smala dramarullar som ingen ser och som går ordentligt back finansiellt.
Ibland dyker det upp någon som verkar vara på hugget. Denne gör en eller två publiksuccéer, och blir sen oundvikligen en Seriös Filmmakare och börjar göra ruttna dramafilmer.
Josef Fares fick till det ordentligt med Jalla! Jalla! och följde upp med den medelmåttiga Kopps, som förstås ändå drog in pengar på grund av den första filmens framgång. Sen blev Josef Seriös och började göra Zozo och Leo och nu är det ingen som bryr sig längre.
Fucking Åmål var en bra film - dock ett drama - som på ett realistiskt sätt skildrade människor. Uppföljningsfilmen Tillsammans var ett relationsdrama som drog in folk tack vare den första filmen, och sen fick han spunk och började göra riktigt tunga och ångestframkallande dramarullar som färre och färre såg. Hans senaste rulle Mammut kostade 10 miljoner dollar att spela in, och alla fyra som såg filmen var oerhört imponerade över Moodysons förmåga att använda en filmkamera och berätta att man kan försumma sin familj om man jobbar för mycket. Näe?!
Svensk film har haft nåt att komma med. Både inom drama och komedi och faktiskt nästan action ibland. Det händer fortfarande att det kommer bra film, men det är bra jävla sällan.
Jag skulle göra en film själv om jag bara hade tålamod som räckte längre än att sitta här och kräkas ut en lång text på en blogg ingen läser.
Det slår liksom aldrig fel. Det handlar nästan uteslutande om människor som grälar med varandra. Det lanseras alltid som en "underbar" film, gärna hävdar man att det är en komedi eftersom man ibland kan småle lite.
Här senast såg jag delar ut Så Som I Himmelen. Det är en "underbar" film.
Andra saker man sagt om den:
"Ren och skär filmmagi" (Aftonbladet)
"Oemotståndlig" (Svenska Dagbladet)
"Den absolut bästa svenska film genom alla tider. Den mest gripande film av en svensk ressigör. TACK! , Kay Pollak. [...] LYSANDE! skådespel" (nån på Discshop)
Det jag såg var en film om religiöst förtryck, kvinnomisshandel, alkoholism och människor med maniska tendenser. Det var gräl och konfrontationer i varje scen. Slutet var oerhört upplyftande med en blodig dödsscen.
Är det en dålig film? Njae. Historien har ett klart existensberättigande. Den måste ju ha rört många människor med tanke på dess framgång och uppskrivningar. Skådespeleriet är typiskt stelt svenskt, och den är väl säkert vackert filmad och så.
Jag är bara så sjukt ointresserad av ännu en svensk film om folk som grälar med varandra. Ännu en svensk film om trassliga förhållanden. Ännu en svensk film om att Växa Som Människa.
Så. Sjukt. Trött.
Vi KAN ju göra bra tv! Rolig tv! Originell tv! Sånt man vill se om och om igen!
Varför ska det vara så inåt helvete svårt att göra ett par riktigt bra filmer om året? Vi prånglar ut Beck och Wallander-filmer i tiotal per år, och ärligt talat vore det faktiskt okej om det inte vore för att det egentligen inte är mer än billiga tv-filmer som alla skulle kunna vara under en timme styck. England gör dessutom kriminalfilmserier långt mycket bättre, så varför anstränga sig? Ohh, Persbrandt är elak! Becks granne är rolig! Jaaaaa!! Shit, vad vi behöver mer Beck-filmer för DEN sakens skull.
Det gjordes ett tjugotal Åsa-Nisse-filmer på 50- och 60-talet. Jag kan tänka mig att var och en av de filmerna är roligare än all svensk filmhumor släppt under ett år ihopräknat. Det var dessutom säkert en riktig folkfest varje gång en ny film kom på bio. Idag blir det bara ordentlig tillströmning på bio när man prånglar ut en uppföljare till en 80-talsrulle som ärligt talat inte var så jävla rolig.
Göta Kanal 2 drog in en jävla massa stålar på bio på grund av originalets dragningskraft, men stendog på DVD eftersom katten var ute ur säcken. Dock hade man redan dragit in så mycket pengar att man kunde börja arbeta på trean (premiär julen 2009) och man är så säker på sin sak att man planerar en fyra och en femma.
Är det nån av er som sett Göta Kanal på sistone? Den är JÄTTESEG. Kanske skulle vi återinföra filmcensuren så det blir lättare att imponera på publiken.
Sällskapsresan 6 var inplanerad för premiär julen 2009. Man har skjutit den på framtiden - inte för att undvika att krocka med Göta Kanal 3, utan för att man inte har något bra manus! Man kan se filmbolagets möte framför sig: "Vi behöver pengar. Vi gör en uppföljare till Sällskapsresan, det drar alltid in pengar. Förstås ska den ha premiär på juldagen. Säg det till pressen. Manus? Äh, vi hittar på nåt. Folk går och ser den ändå."
Visst görs det ren komedifilm i Sverige. Det har gjorts många "höjdare" de senaste 10 åren. Naken, till exempel. Jätterolig film. Och den där med han reportern från den där tv-serien. Nej, jag såg den inte heller. Ingen såg den.
Yrrol var en rolig film. Tyvärr var det ju inte riktigt en film, utan bara ett långt avsnitt av sketchprogrammet Lorry. Ändå är det en såndär film som folk drar upp när de ska nämna rolig svensk film. En annan är Strul. Den är från 1988. Det är 21 år sen.
Här är de komedier som kommit de senaste två åren, med kommentarer tagna från Discshop. Jag har medvetet utelämnat filmade buskisrevyer, för det är faktiskt inte film. HAH. (Är det här Sveriges filmlängdshumor ligger? Hugaligen.)
Allt Flyter: Discshops recension avslöjar att som vanligt är filmen "inte en haha-komedi som de andra filmerna Måns Herngren och Hannes Holm gjort. Det här är ett drama med humorinslag". En användare säger "Skrattade inte en enda gång, Måns Herngren bör nog se sig om efter ett annat yrke".
Patrik 1,5: Denna sågade jag själv på min blogg. En tråkig film där alla Växer Som Människor i en serie sjukt förutsägbara händelser. En användare säger: "Det vore fel att säga att den var rolig eftersom det egentligen är en ganska sorglig historia".
Rallybrudar: Måste faktiskt tillstå att filmen mestadels faktiskt ligger i komedifacket, men förstås är storyn oerhört tunn och i slutet Växer de Som Människor.
Blåbärskriget: Ehm.. Jag vet inte vad det här är. På Discshop verkar ingen sett den, men på Filmtipset verkar användarna tycka att filmen är halvdan. I vilket fall placerar vi den här i topp - ren svensk komedifilm!
Ett Öga Rött: Hyllas av kritiker med rader som "Bubblande berättarglädje går rakt in i hjärtat" (Aftonbladet) men användarna sågar filmen rakt över med bl.a. "Är det då komedi? Nja, manuset hade väl knappast ens godkänts som nästa Jönssonligan."
Nina Frisk: Tidningen Amelia berättar att det är "En fullkomligt strålande och rörande film som badar i värme", men användarna avslöjar förstås: "Komedi vet jag inte om jag vill kalla det, snarare ett relationsdrama."
Underbar Och Älskad Av Alla: Här växlar omdömena, men alla verkar överens om att filmen mestadels är en komedi. Vi har ytterligare en vinnare!
Så ser det alltså ut. Enligt DVD-releaserna tillgängliga på Discshop har det släppts 7 självutnämnda svenska komedier sedan 2007, varav ungefär tre faktiskt är komedier.
Ska jag göra en lista på hur många dramafilmer Sverige gjort under samma tid? Jag kan göra det om ni vill. Jag tror dock inte det behövs. Det delas ut pengar till höger och vänster till mängder av svensk film. Det allra mesta går till smala dramarullar som ingen ser och som går ordentligt back finansiellt.
Ibland dyker det upp någon som verkar vara på hugget. Denne gör en eller två publiksuccéer, och blir sen oundvikligen en Seriös Filmmakare och börjar göra ruttna dramafilmer.
Josef Fares fick till det ordentligt med Jalla! Jalla! och följde upp med den medelmåttiga Kopps, som förstås ändå drog in pengar på grund av den första filmens framgång. Sen blev Josef Seriös och började göra Zozo och Leo och nu är det ingen som bryr sig längre.
Fucking Åmål var en bra film - dock ett drama - som på ett realistiskt sätt skildrade människor. Uppföljningsfilmen Tillsammans var ett relationsdrama som drog in folk tack vare den första filmen, och sen fick han spunk och började göra riktigt tunga och ångestframkallande dramarullar som färre och färre såg. Hans senaste rulle Mammut kostade 10 miljoner dollar att spela in, och alla fyra som såg filmen var oerhört imponerade över Moodysons förmåga att använda en filmkamera och berätta att man kan försumma sin familj om man jobbar för mycket. Näe?!
Svensk film har haft nåt att komma med. Både inom drama och komedi och faktiskt nästan action ibland. Det händer fortfarande att det kommer bra film, men det är bra jävla sällan.
Jag skulle göra en film själv om jag bara hade tålamod som räckte längre än att sitta här och kräkas ut en lång text på en blogg ingen läser.
Kommentarer
Postat av: Kuken Stårsson
Lysande skrivet! Det skulle inte gå att hålla med mer om jag ens försökte.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: