"Remastrad" - del 2
Sedan det förra inlägget har Kraftwerk nu släppt sina nya, förmodat godkända, remasters. Jag var förstås mycket nyfiken på att höra skillnaden mot den osläppta remastern från 2004.
Först tar vi åter en titt på hur det såg ut när jag jämförde den gamla CD:n med den första remastern:
Det var en väl avvägd och njutbar version. Den nya remastern ser ut såhär:
Man kan se att de komprimerat ihop hela låten för att få en jämn ljudvolym rakt över. Dynamiken man i originalet kan se i låtens början är helt borta.
Men hur låter det då? Ja, du. Det låter helt förjävligt. Komprimeringen är så pass aggressiv att vissa ljud helt försvinner. Jag satte ihop en kort ljudfil så du kan höra själv. Fyra korta klipp ur låten som växlar mellan 2004 och 2009-remastrarna. Hur tycker du det låter?
Först tar vi åter en titt på hur det såg ut när jag jämförde den gamla CD:n med den första remastern:
Det var en väl avvägd och njutbar version. Den nya remastern ser ut såhär:
Man kan se att de komprimerat ihop hela låten för att få en jämn ljudvolym rakt över. Dynamiken man i originalet kan se i låtens början är helt borta.
Men hur låter det då? Ja, du. Det låter helt förjävligt. Komprimeringen är så pass aggressiv att vissa ljud helt försvinner. Jag satte ihop en kort ljudfil så du kan höra själv. Fyra korta klipp ur låten som växlar mellan 2004 och 2009-remastrarna. Hur tycker du det låter?
15 Album
Här är en grej som jag blev utmanad att skriva på Fejsbook. Ingen läste den där, och ingen läser den väl här heller, men vafan.
The idea is to think of 15 albums, CDs, LPs (if you're over 40) that had such a profound effect on you they changed your life. Dig into your soul. Music that brought you to life when you heard it. Royally affected you, kicked you in the wazu, literally socked you in the gut, is what is meant. Then when you finish, tag 15 others, including me. Make sure you copy and paste this part so they know the drill. Should be truly life-changing, not just your current fave raves etc.
Aphex Twin - Selected Ambient Works 85-92
Once in the early 90s I copied some tapes off a friend of a friend, with some of the most amazing, weird and wonderful music I had ever heard. Of course, the tapes didn't say anything about what was on them, so there I was, pre-internet and no Google in sight. Late one night, watching Chillout Zone on MTV as usual, there was a tune I recognized but I couldn't quite place it. It was Aegispolis by Aphex Twin. I knew I had heard it before, but something was wrong. Some time later I managed to connect the dots, and also realized why I had such a hard time recognizing it - the LP had been recorded at 45 rpm... I got the CD but I still listen to it pitched up sometimes. The tunes on this album has influenced me immeasurably and gave me some fantastic ideas on how to do exactly not what you "should".
Depeche Mode - Some Great Reward
I had never listened to Depeche before Master & Servant and People Are People, and to this day I don't really care for the albums that came before. Of course Black Celebration and Violator are incredible albums as well, but Reward is where it started for me.
Beastie Boys - Paul's Boutique
When it came out in 1989 hiphop had just entered a new phase. Previously hiphop was little more than a drum machine, a dj and a sampled hook but was evolving into using a lot more samples. LL Cool J's Walking With A Panther is an early example of this, and consequently failed to sell because of the new style although I liked it a lot. When Paul's Boutique came out I had no idea who the Dust Brothers were, I had never heard a tune of Sly & The Family Stone and it sounded like no hiphop had sounded before. It would turn out to be only the first of the Beasties' 360-degree turns, and I still love every single second of it.
Aphex Twin - Selected Ambient Works II
When Aphex released the double album SAW2, while at the same time releasing the single On which is not on the album, and SAW2 reaching the top of the UK album charts, a lot of people went "huh?" while the fans just smiled. I guess most people fall asleep while listening to it, but I used to have it in my headphones while riding my bike. I remember buying a sandwich, sitting on a bench in the city and watching people go by while eating, which was a pretty weird experience. It's a good thing I don't use drugs, because if I'd happen to hear this while using I would probably go into a severe psychotic state.
Beastie Boys - Licensed To Ill / Run DMC - Raising Hell / LL Cool J - Live In Houston
A triple post here, because those are the three albums that brought me into hiphop back in 1987-88. I remember reading about this new thing called "rap" and that a concert with some guy called Ladies Love Cool James was on tv. I watched it and went "what the FUCK is this? This is the coolest thing I have ever heard or seen in my entire life!" and a friend helped me with the Beastie/Run DMC starter pack. I have since lost that concert recording and I want it BACK.
Portishead - Dummy
One of those albums that I fell instantly and completely in love with and just can't stop listening to almost 15 years later. Yes, FIFTEEN. Me and two friends went to clothes shop Entertainment, which used to be the one place to buy good music, to buy the second Massive Attack album which had just come out. The guy in the shop said "well, have you heard Portishead?" and put the CD on. After about three seconds of the first track I said "fuck Massive, give me this instead!"
Nirvana - Nevermind
The sound of 1994, and to this day an absolutely fucking pitch perfect album. Nirvana did some great stuff both before and after this, and some might complain that Nevermind is too polished and clean and not punk enough, but I absolutely love it. Try putting it in your car for a long drive and you'll end up pressing repeat and arriving hoarse from screaming along.
Public Enemy - It Takes A Nation Of Millions To Hold Us Back
The album that showed me that rapping for five minutes straight without choruses or breaks is just fine, and has repeated trumpet sounds which will drive the most mildmannered parents insane.
The Prodigy - Experience / Music For The Jilted Generation
Being a fan of dance music and it's single track based system, it's hard to find an album that fits on this list. Also, living in the hard dance music vacuum that was Örebro in the early 90s, you didn't really have a fucking clue about any records which wasn't on MTVs Party Zone. More or less stumbling upon Charly, seeing Everybody In The Place and that one showing of the Fire video, I ran across the Experience album and was blown away. Mostly consisting of the best breakbeat rave of its time, I would listen to it repeatedly, soaking in all this fantastic dance music that I'd never hear on a dance floor. I remember how we put this on in the sound system in our rehearsal room, dancing to the entire album while manually flicking the light switch on and off. The followup album replaced most of the breakbeats with an entirely new sound which blew us all away. Poison, Their Law, Voodoo People.. amazing tracks, and seeing them live at that time was almost death-defying. Their 1994 show in Gothenburg is one of my best experiences ever.
Spike Jones - The Best Of Spike Jones Vol. II
As a kid I played the living hell out of dads Spike Jones LP. Some tracks had skips and were pretty much unplayable already when I got my hands on it, but I sure didn't help. I usually preferred playing it at 45 rpm, making tracks like Dance of the Hours even more incomprehensible. This is album is without a doubt completely responsible for my love of turning a beautiful song upside down and putting sudden and pointless outbursts of noises on top of them.
Bent - Programmed To Love (2nd Edition)
When is the last time you had a friend come and say "hey, you HAVE to hear this tune!"? Yeah, that's what I thought. There's so much music right now that you don't even care what anyone else is listening to anymore, because you've got your ass full listening to what you've already got! Remember when friends was pretty much where you got your music? I think it died in the beginning of this decade, and I think that one of the last tracks I was ever recommended to hear was I Love My Man by Bent. I mean, if you look at it its ingredients you can find most of them on any Hed Kandi or Ministry Of Sound chillout compilation at the time, but track just clicked with me. I downloaded the album and loved it so much I had to email them to apologize, promising to pay for it at my earliest convenience. I've since listened to it countless times and I don't think I can tell you what it is about it that is so fantastic without using up at least two dictionaries and about half of the storage space of Facebooks servers. I think mainly its Nana Mouskouri and the reverb. And the strings. Good heavens.
Napalm Death - From Enslavement To Obliteration
One of those moments of "you can put THIS on a record??" followed by the inevitable "I must have it". Since its 1989 release, many have recorded albums which are far more noisy, incomprehensible and fast, but as always its about it being the original. Their previous album Scum was far too sloppy, and their following albums far too... well-made? But with Enslavement they completely nailed being absolutely non-compromising, harder than the hardest and at the same time ludicrous and silly.
The idea is to think of 15 albums, CDs, LPs (if you're over 40) that had such a profound effect on you they changed your life. Dig into your soul. Music that brought you to life when you heard it. Royally affected you, kicked you in the wazu, literally socked you in the gut, is what is meant. Then when you finish, tag 15 others, including me. Make sure you copy and paste this part so they know the drill. Should be truly life-changing, not just your current fave raves etc.
Aphex Twin - Selected Ambient Works 85-92
Once in the early 90s I copied some tapes off a friend of a friend, with some of the most amazing, weird and wonderful music I had ever heard. Of course, the tapes didn't say anything about what was on them, so there I was, pre-internet and no Google in sight. Late one night, watching Chillout Zone on MTV as usual, there was a tune I recognized but I couldn't quite place it. It was Aegispolis by Aphex Twin. I knew I had heard it before, but something was wrong. Some time later I managed to connect the dots, and also realized why I had such a hard time recognizing it - the LP had been recorded at 45 rpm... I got the CD but I still listen to it pitched up sometimes. The tunes on this album has influenced me immeasurably and gave me some fantastic ideas on how to do exactly not what you "should".
Depeche Mode - Some Great Reward
I had never listened to Depeche before Master & Servant and People Are People, and to this day I don't really care for the albums that came before. Of course Black Celebration and Violator are incredible albums as well, but Reward is where it started for me.
Beastie Boys - Paul's Boutique
When it came out in 1989 hiphop had just entered a new phase. Previously hiphop was little more than a drum machine, a dj and a sampled hook but was evolving into using a lot more samples. LL Cool J's Walking With A Panther is an early example of this, and consequently failed to sell because of the new style although I liked it a lot. When Paul's Boutique came out I had no idea who the Dust Brothers were, I had never heard a tune of Sly & The Family Stone and it sounded like no hiphop had sounded before. It would turn out to be only the first of the Beasties' 360-degree turns, and I still love every single second of it.
Aphex Twin - Selected Ambient Works II
When Aphex released the double album SAW2, while at the same time releasing the single On which is not on the album, and SAW2 reaching the top of the UK album charts, a lot of people went "huh?" while the fans just smiled. I guess most people fall asleep while listening to it, but I used to have it in my headphones while riding my bike. I remember buying a sandwich, sitting on a bench in the city and watching people go by while eating, which was a pretty weird experience. It's a good thing I don't use drugs, because if I'd happen to hear this while using I would probably go into a severe psychotic state.
Beastie Boys - Licensed To Ill / Run DMC - Raising Hell / LL Cool J - Live In Houston
A triple post here, because those are the three albums that brought me into hiphop back in 1987-88. I remember reading about this new thing called "rap" and that a concert with some guy called Ladies Love Cool James was on tv. I watched it and went "what the FUCK is this? This is the coolest thing I have ever heard or seen in my entire life!" and a friend helped me with the Beastie/Run DMC starter pack. I have since lost that concert recording and I want it BACK.
Portishead - Dummy
One of those albums that I fell instantly and completely in love with and just can't stop listening to almost 15 years later. Yes, FIFTEEN. Me and two friends went to clothes shop Entertainment, which used to be the one place to buy good music, to buy the second Massive Attack album which had just come out. The guy in the shop said "well, have you heard Portishead?" and put the CD on. After about three seconds of the first track I said "fuck Massive, give me this instead!"
Nirvana - Nevermind
The sound of 1994, and to this day an absolutely fucking pitch perfect album. Nirvana did some great stuff both before and after this, and some might complain that Nevermind is too polished and clean and not punk enough, but I absolutely love it. Try putting it in your car for a long drive and you'll end up pressing repeat and arriving hoarse from screaming along.
Public Enemy - It Takes A Nation Of Millions To Hold Us Back
The album that showed me that rapping for five minutes straight without choruses or breaks is just fine, and has repeated trumpet sounds which will drive the most mildmannered parents insane.
The Prodigy - Experience / Music For The Jilted Generation
Being a fan of dance music and it's single track based system, it's hard to find an album that fits on this list. Also, living in the hard dance music vacuum that was Örebro in the early 90s, you didn't really have a fucking clue about any records which wasn't on MTVs Party Zone. More or less stumbling upon Charly, seeing Everybody In The Place and that one showing of the Fire video, I ran across the Experience album and was blown away. Mostly consisting of the best breakbeat rave of its time, I would listen to it repeatedly, soaking in all this fantastic dance music that I'd never hear on a dance floor. I remember how we put this on in the sound system in our rehearsal room, dancing to the entire album while manually flicking the light switch on and off. The followup album replaced most of the breakbeats with an entirely new sound which blew us all away. Poison, Their Law, Voodoo People.. amazing tracks, and seeing them live at that time was almost death-defying. Their 1994 show in Gothenburg is one of my best experiences ever.
Spike Jones - The Best Of Spike Jones Vol. II
As a kid I played the living hell out of dads Spike Jones LP. Some tracks had skips and were pretty much unplayable already when I got my hands on it, but I sure didn't help. I usually preferred playing it at 45 rpm, making tracks like Dance of the Hours even more incomprehensible. This is album is without a doubt completely responsible for my love of turning a beautiful song upside down and putting sudden and pointless outbursts of noises on top of them.
Bent - Programmed To Love (2nd Edition)
When is the last time you had a friend come and say "hey, you HAVE to hear this tune!"? Yeah, that's what I thought. There's so much music right now that you don't even care what anyone else is listening to anymore, because you've got your ass full listening to what you've already got! Remember when friends was pretty much where you got your music? I think it died in the beginning of this decade, and I think that one of the last tracks I was ever recommended to hear was I Love My Man by Bent. I mean, if you look at it its ingredients you can find most of them on any Hed Kandi or Ministry Of Sound chillout compilation at the time, but track just clicked with me. I downloaded the album and loved it so much I had to email them to apologize, promising to pay for it at my earliest convenience. I've since listened to it countless times and I don't think I can tell you what it is about it that is so fantastic without using up at least two dictionaries and about half of the storage space of Facebooks servers. I think mainly its Nana Mouskouri and the reverb. And the strings. Good heavens.
Napalm Death - From Enslavement To Obliteration
One of those moments of "you can put THIS on a record??" followed by the inevitable "I must have it". Since its 1989 release, many have recorded albums which are far more noisy, incomprehensible and fast, but as always its about it being the original. Their previous album Scum was far too sloppy, and their following albums far too... well-made? But with Enslavement they completely nailed being absolutely non-compromising, harder than the hardest and at the same time ludicrous and silly.
Kanal 5
Kanal 5 visar ikväll filmen Memento och beskriver handlingen såhär i tv-tablåerna:
"Även om Leonard Shelby med sina dyra kläder och sin Jaguar verkar vara en framgångsrik affärsman, har han bara en sak i huvudet."
Ehm... Jaha.
"Även om Leonard Shelby med sina dyra kläder och sin Jaguar verkar vara en framgångsrik affärsman, har han bara en sak i huvudet."
Ehm... Jaha.
Hollywood skräms - men på fel sätt
/Film berättar att man idag har presenterat promotionposters för en film som ännu bara är i förproduktionsstadiet, för att sälja in filmen till den utländska marknaden. Det är en liten skräckis, men det som skrämmer mig är inte filmen i sig.
Det är alltså en remake av Låt Den Rätte Komma In. Jag har inte sett den svenska filmen än, men efter vad jag förstår är den faktiskt riktigt bra. Dessutom har den gått mycket bra i utlandet, bland annat i just USA, så en remake känns onödig. Man är noga med att poängtera att man gör en "re-adaptation", man utgår alltså från romanen och inte filmen.
Men det är inte det heller som är läskigt. Här är en av promoaffischerna:
Jajjemän. Regisserad av Matt Reeves som gjorde BAJSKOTTEN Cloverfield. Kan detta bli annat än en total trafikolycka? Vi kan ju glädjas åt att JJ Abrams inte har nåt med den att göra. Reeves själv säger:
"I can understand because of people's' love of the [original] film that there's this cynicism that I'll come in and trash it, when in fact I have nothing but respect for the film. I'm so drawn to it for personal and not mercenary reasons, my feeling about it is if I didn't feel a personal connection and feel it could be its own film, I wouldn't be doing it. I hope people give us a chance."
Vi får väl göra det då. Resultatet kommer hösten 2010, tills dess ska jag hinna se den svenska filmen.
Det är alltså en remake av Låt Den Rätte Komma In. Jag har inte sett den svenska filmen än, men efter vad jag förstår är den faktiskt riktigt bra. Dessutom har den gått mycket bra i utlandet, bland annat i just USA, så en remake känns onödig. Man är noga med att poängtera att man gör en "re-adaptation", man utgår alltså från romanen och inte filmen.
Men det är inte det heller som är läskigt. Här är en av promoaffischerna:
Jajjemän. Regisserad av Matt Reeves som gjorde BAJSKOTTEN Cloverfield. Kan detta bli annat än en total trafikolycka? Vi kan ju glädjas åt att JJ Abrams inte har nåt med den att göra. Reeves själv säger:
"I can understand because of people's' love of the [original] film that there's this cynicism that I'll come in and trash it, when in fact I have nothing but respect for the film. I'm so drawn to it for personal and not mercenary reasons, my feeling about it is if I didn't feel a personal connection and feel it could be its own film, I wouldn't be doing it. I hope people give us a chance."
Vi får väl göra det då. Resultatet kommer hösten 2010, tills dess ska jag hinna se den svenska filmen.
"Remastrad".
Ännu en skiva har remastrats och getts ut. Beastie Boys' Ill Communication från 1994, med bland annat klassikern Sabotage. Låt oss ta en titt på hur Sabotage ser ut i sin originalrelease:
Ja, den ser ju faktiskt lite högljudd ut. Några toppar där som spricker mot taket. En närmare titt strax före 2:00:
Vad trevligt med en remastrad version där man justerat nivåerna då! Vi tittar på den remastrade versionen:
Ehm... jaha. Det var ju inte vad jag väntat mig. Hur ser det ut lite närmare då?
Jaha. Återigen har man "remastrat" en skiva genom att vrida upp volymen. Jag kan faktiskt inte urskilja någon som helst skillnad i frekvensgången mellan versionerna. Det är ungefär såhär det går till med nya remasters som släpps till höger och vänster. Ett annat exempel är Becks Odelay, vars remaster stundtals lät så konstigt att fansen bojkottade den.
Ibland gör man faktiskt ett riktigt bra jobb. När CD kom i slutet av 80-talet så gjorde man inte någon digitalanpassad mastring alls, utan slängde oftast ut samma version man använde till LP och kassett. Det blev basfattigt med låg volym.
Här är ett exempel på en bra remaster, Kraftwerks Radioactivity från 1975 (ovan), remastrad 2004 (nedan):
En välavvägd korrigering, där man bara lite lätt jämnat ut basen och bibehållit originalets dynamik till stor utsträckning. Ingen maximering av ljudnivåerna eller uppumpad mullrande bas för att imponera på Svensson-konsumenten.
Ironin här ligger i att Kraftwerk själva inte godkände remastrarna, som sedan aldrig släpptes annat än i ett fåtal promoexemplar. Dessa kostar nu åtskilliga tusenlappar på eBay. Kraftwerk har nu gått ut med att remasters ska släppas i september, och man kan hoppas att dessa nu godkända versioner har finkänslan kvar.
Ja, den ser ju faktiskt lite högljudd ut. Några toppar där som spricker mot taket. En närmare titt strax före 2:00:
Vad trevligt med en remastrad version där man justerat nivåerna då! Vi tittar på den remastrade versionen:
Ehm... jaha. Det var ju inte vad jag väntat mig. Hur ser det ut lite närmare då?
Jaha. Återigen har man "remastrat" en skiva genom att vrida upp volymen. Jag kan faktiskt inte urskilja någon som helst skillnad i frekvensgången mellan versionerna. Det är ungefär såhär det går till med nya remasters som släpps till höger och vänster. Ett annat exempel är Becks Odelay, vars remaster stundtals lät så konstigt att fansen bojkottade den.
Ibland gör man faktiskt ett riktigt bra jobb. När CD kom i slutet av 80-talet så gjorde man inte någon digitalanpassad mastring alls, utan slängde oftast ut samma version man använde till LP och kassett. Det blev basfattigt med låg volym.
Här är ett exempel på en bra remaster, Kraftwerks Radioactivity från 1975 (ovan), remastrad 2004 (nedan):
En välavvägd korrigering, där man bara lite lätt jämnat ut basen och bibehållit originalets dynamik till stor utsträckning. Ingen maximering av ljudnivåerna eller uppumpad mullrande bas för att imponera på Svensson-konsumenten.
Ironin här ligger i att Kraftwerk själva inte godkände remastrarna, som sedan aldrig släpptes annat än i ett fåtal promoexemplar. Dessa kostar nu åtskilliga tusenlappar på eBay. Kraftwerk har nu gått ut med att remasters ska släppas i september, och man kan hoppas att dessa nu godkända versioner har finkänslan kvar.
Svensk film
You know what's bullshit? Svensk film.
Det slår liksom aldrig fel. Det handlar nästan uteslutande om människor som grälar med varandra. Det lanseras alltid som en "underbar" film, gärna hävdar man att det är en komedi eftersom man ibland kan småle lite.
Här senast såg jag delar ut Så Som I Himmelen. Det är en "underbar" film.
Andra saker man sagt om den:
"Ren och skär filmmagi" (Aftonbladet)
"Oemotståndlig" (Svenska Dagbladet)
"Den absolut bästa svenska film genom alla tider. Den mest gripande film av en svensk ressigör. TACK! , Kay Pollak. [...] LYSANDE! skådespel" (nån på Discshop)
Det jag såg var en film om religiöst förtryck, kvinnomisshandel, alkoholism och människor med maniska tendenser. Det var gräl och konfrontationer i varje scen. Slutet var oerhört upplyftande med en blodig dödsscen.
Är det en dålig film? Njae. Historien har ett klart existensberättigande. Den måste ju ha rört många människor med tanke på dess framgång och uppskrivningar. Skådespeleriet är typiskt stelt svenskt, och den är väl säkert vackert filmad och så.
Jag är bara så sjukt ointresserad av ännu en svensk film om folk som grälar med varandra. Ännu en svensk film om trassliga förhållanden. Ännu en svensk film om att Växa Som Människa.
Så. Sjukt. Trött.
Vi KAN ju göra bra tv! Rolig tv! Originell tv! Sånt man vill se om och om igen!
Varför ska det vara så inåt helvete svårt att göra ett par riktigt bra filmer om året? Vi prånglar ut Beck och Wallander-filmer i tiotal per år, och ärligt talat vore det faktiskt okej om det inte vore för att det egentligen inte är mer än billiga tv-filmer som alla skulle kunna vara under en timme styck. England gör dessutom kriminalfilmserier långt mycket bättre, så varför anstränga sig? Ohh, Persbrandt är elak! Becks granne är rolig! Jaaaaa!! Shit, vad vi behöver mer Beck-filmer för DEN sakens skull.
Det gjordes ett tjugotal Åsa-Nisse-filmer på 50- och 60-talet. Jag kan tänka mig att var och en av de filmerna är roligare än all svensk filmhumor släppt under ett år ihopräknat. Det var dessutom säkert en riktig folkfest varje gång en ny film kom på bio. Idag blir det bara ordentlig tillströmning på bio när man prånglar ut en uppföljare till en 80-talsrulle som ärligt talat inte var så jävla rolig.
Göta Kanal 2 drog in en jävla massa stålar på bio på grund av originalets dragningskraft, men stendog på DVD eftersom katten var ute ur säcken. Dock hade man redan dragit in så mycket pengar att man kunde börja arbeta på trean (premiär julen 2009) och man är så säker på sin sak att man planerar en fyra och en femma.
Är det nån av er som sett Göta Kanal på sistone? Den är JÄTTESEG. Kanske skulle vi återinföra filmcensuren så det blir lättare att imponera på publiken.
Sällskapsresan 6 var inplanerad för premiär julen 2009. Man har skjutit den på framtiden - inte för att undvika att krocka med Göta Kanal 3, utan för att man inte har något bra manus! Man kan se filmbolagets möte framför sig: "Vi behöver pengar. Vi gör en uppföljare till Sällskapsresan, det drar alltid in pengar. Förstås ska den ha premiär på juldagen. Säg det till pressen. Manus? Äh, vi hittar på nåt. Folk går och ser den ändå."
Visst görs det ren komedifilm i Sverige. Det har gjorts många "höjdare" de senaste 10 åren. Naken, till exempel. Jätterolig film. Och den där med han reportern från den där tv-serien. Nej, jag såg den inte heller. Ingen såg den.
Yrrol var en rolig film. Tyvärr var det ju inte riktigt en film, utan bara ett långt avsnitt av sketchprogrammet Lorry. Ändå är det en såndär film som folk drar upp när de ska nämna rolig svensk film. En annan är Strul. Den är från 1988. Det är 21 år sen.
Här är de komedier som kommit de senaste två åren, med kommentarer tagna från Discshop. Jag har medvetet utelämnat filmade buskisrevyer, för det är faktiskt inte film. HAH. (Är det här Sveriges filmlängdshumor ligger? Hugaligen.)
Allt Flyter: Discshops recension avslöjar att som vanligt är filmen "inte en haha-komedi som de andra filmerna Måns Herngren och Hannes Holm gjort. Det här är ett drama med humorinslag". En användare säger "Skrattade inte en enda gång, Måns Herngren bör nog se sig om efter ett annat yrke".
Patrik 1,5: Denna sågade jag själv på min blogg. En tråkig film där alla Växer Som Människor i en serie sjukt förutsägbara händelser. En användare säger: "Det vore fel att säga att den var rolig eftersom det egentligen är en ganska sorglig historia".
Rallybrudar: Måste faktiskt tillstå att filmen mestadels faktiskt ligger i komedifacket, men förstås är storyn oerhört tunn och i slutet Växer de Som Människor.
Blåbärskriget: Ehm.. Jag vet inte vad det här är. På Discshop verkar ingen sett den, men på Filmtipset verkar användarna tycka att filmen är halvdan. I vilket fall placerar vi den här i topp - ren svensk komedifilm!
Ett Öga Rött: Hyllas av kritiker med rader som "Bubblande berättarglädje går rakt in i hjärtat" (Aftonbladet) men användarna sågar filmen rakt över med bl.a. "Är det då komedi? Nja, manuset hade väl knappast ens godkänts som nästa Jönssonligan."
Nina Frisk: Tidningen Amelia berättar att det är "En fullkomligt strålande och rörande film som badar i värme", men användarna avslöjar förstås: "Komedi vet jag inte om jag vill kalla det, snarare ett relationsdrama."
Underbar Och Älskad Av Alla: Här växlar omdömena, men alla verkar överens om att filmen mestadels är en komedi. Vi har ytterligare en vinnare!
Så ser det alltså ut. Enligt DVD-releaserna tillgängliga på Discshop har det släppts 7 självutnämnda svenska komedier sedan 2007, varav ungefär tre faktiskt är komedier.
Ska jag göra en lista på hur många dramafilmer Sverige gjort under samma tid? Jag kan göra det om ni vill. Jag tror dock inte det behövs. Det delas ut pengar till höger och vänster till mängder av svensk film. Det allra mesta går till smala dramarullar som ingen ser och som går ordentligt back finansiellt.
Ibland dyker det upp någon som verkar vara på hugget. Denne gör en eller två publiksuccéer, och blir sen oundvikligen en Seriös Filmmakare och börjar göra ruttna dramafilmer.
Josef Fares fick till det ordentligt med Jalla! Jalla! och följde upp med den medelmåttiga Kopps, som förstås ändå drog in pengar på grund av den första filmens framgång. Sen blev Josef Seriös och började göra Zozo och Leo och nu är det ingen som bryr sig längre.
Fucking Åmål var en bra film - dock ett drama - som på ett realistiskt sätt skildrade människor. Uppföljningsfilmen Tillsammans var ett relationsdrama som drog in folk tack vare den första filmen, och sen fick han spunk och började göra riktigt tunga och ångestframkallande dramarullar som färre och färre såg. Hans senaste rulle Mammut kostade 10 miljoner dollar att spela in, och alla fyra som såg filmen var oerhört imponerade över Moodysons förmåga att använda en filmkamera och berätta att man kan försumma sin familj om man jobbar för mycket. Näe?!
Svensk film har haft nåt att komma med. Både inom drama och komedi och faktiskt nästan action ibland. Det händer fortfarande att det kommer bra film, men det är bra jävla sällan.
Jag skulle göra en film själv om jag bara hade tålamod som räckte längre än att sitta här och kräkas ut en lång text på en blogg ingen läser.
Det slår liksom aldrig fel. Det handlar nästan uteslutande om människor som grälar med varandra. Det lanseras alltid som en "underbar" film, gärna hävdar man att det är en komedi eftersom man ibland kan småle lite.
Här senast såg jag delar ut Så Som I Himmelen. Det är en "underbar" film.
Andra saker man sagt om den:
"Ren och skär filmmagi" (Aftonbladet)
"Oemotståndlig" (Svenska Dagbladet)
"Den absolut bästa svenska film genom alla tider. Den mest gripande film av en svensk ressigör. TACK! , Kay Pollak. [...] LYSANDE! skådespel" (nån på Discshop)
Det jag såg var en film om religiöst förtryck, kvinnomisshandel, alkoholism och människor med maniska tendenser. Det var gräl och konfrontationer i varje scen. Slutet var oerhört upplyftande med en blodig dödsscen.
Är det en dålig film? Njae. Historien har ett klart existensberättigande. Den måste ju ha rört många människor med tanke på dess framgång och uppskrivningar. Skådespeleriet är typiskt stelt svenskt, och den är väl säkert vackert filmad och så.
Jag är bara så sjukt ointresserad av ännu en svensk film om folk som grälar med varandra. Ännu en svensk film om trassliga förhållanden. Ännu en svensk film om att Växa Som Människa.
Så. Sjukt. Trött.
Vi KAN ju göra bra tv! Rolig tv! Originell tv! Sånt man vill se om och om igen!
Varför ska det vara så inåt helvete svårt att göra ett par riktigt bra filmer om året? Vi prånglar ut Beck och Wallander-filmer i tiotal per år, och ärligt talat vore det faktiskt okej om det inte vore för att det egentligen inte är mer än billiga tv-filmer som alla skulle kunna vara under en timme styck. England gör dessutom kriminalfilmserier långt mycket bättre, så varför anstränga sig? Ohh, Persbrandt är elak! Becks granne är rolig! Jaaaaa!! Shit, vad vi behöver mer Beck-filmer för DEN sakens skull.
Det gjordes ett tjugotal Åsa-Nisse-filmer på 50- och 60-talet. Jag kan tänka mig att var och en av de filmerna är roligare än all svensk filmhumor släppt under ett år ihopräknat. Det var dessutom säkert en riktig folkfest varje gång en ny film kom på bio. Idag blir det bara ordentlig tillströmning på bio när man prånglar ut en uppföljare till en 80-talsrulle som ärligt talat inte var så jävla rolig.
Göta Kanal 2 drog in en jävla massa stålar på bio på grund av originalets dragningskraft, men stendog på DVD eftersom katten var ute ur säcken. Dock hade man redan dragit in så mycket pengar att man kunde börja arbeta på trean (premiär julen 2009) och man är så säker på sin sak att man planerar en fyra och en femma.
Är det nån av er som sett Göta Kanal på sistone? Den är JÄTTESEG. Kanske skulle vi återinföra filmcensuren så det blir lättare att imponera på publiken.
Sällskapsresan 6 var inplanerad för premiär julen 2009. Man har skjutit den på framtiden - inte för att undvika att krocka med Göta Kanal 3, utan för att man inte har något bra manus! Man kan se filmbolagets möte framför sig: "Vi behöver pengar. Vi gör en uppföljare till Sällskapsresan, det drar alltid in pengar. Förstås ska den ha premiär på juldagen. Säg det till pressen. Manus? Äh, vi hittar på nåt. Folk går och ser den ändå."
Visst görs det ren komedifilm i Sverige. Det har gjorts många "höjdare" de senaste 10 åren. Naken, till exempel. Jätterolig film. Och den där med han reportern från den där tv-serien. Nej, jag såg den inte heller. Ingen såg den.
Yrrol var en rolig film. Tyvärr var det ju inte riktigt en film, utan bara ett långt avsnitt av sketchprogrammet Lorry. Ändå är det en såndär film som folk drar upp när de ska nämna rolig svensk film. En annan är Strul. Den är från 1988. Det är 21 år sen.
Här är de komedier som kommit de senaste två åren, med kommentarer tagna från Discshop. Jag har medvetet utelämnat filmade buskisrevyer, för det är faktiskt inte film. HAH. (Är det här Sveriges filmlängdshumor ligger? Hugaligen.)
Allt Flyter: Discshops recension avslöjar att som vanligt är filmen "inte en haha-komedi som de andra filmerna Måns Herngren och Hannes Holm gjort. Det här är ett drama med humorinslag". En användare säger "Skrattade inte en enda gång, Måns Herngren bör nog se sig om efter ett annat yrke".
Patrik 1,5: Denna sågade jag själv på min blogg. En tråkig film där alla Växer Som Människor i en serie sjukt förutsägbara händelser. En användare säger: "Det vore fel att säga att den var rolig eftersom det egentligen är en ganska sorglig historia".
Rallybrudar: Måste faktiskt tillstå att filmen mestadels faktiskt ligger i komedifacket, men förstås är storyn oerhört tunn och i slutet Växer de Som Människor.
Blåbärskriget: Ehm.. Jag vet inte vad det här är. På Discshop verkar ingen sett den, men på Filmtipset verkar användarna tycka att filmen är halvdan. I vilket fall placerar vi den här i topp - ren svensk komedifilm!
Ett Öga Rött: Hyllas av kritiker med rader som "Bubblande berättarglädje går rakt in i hjärtat" (Aftonbladet) men användarna sågar filmen rakt över med bl.a. "Är det då komedi? Nja, manuset hade väl knappast ens godkänts som nästa Jönssonligan."
Nina Frisk: Tidningen Amelia berättar att det är "En fullkomligt strålande och rörande film som badar i värme", men användarna avslöjar förstås: "Komedi vet jag inte om jag vill kalla det, snarare ett relationsdrama."
Underbar Och Älskad Av Alla: Här växlar omdömena, men alla verkar överens om att filmen mestadels är en komedi. Vi har ytterligare en vinnare!
Så ser det alltså ut. Enligt DVD-releaserna tillgängliga på Discshop har det släppts 7 självutnämnda svenska komedier sedan 2007, varav ungefär tre faktiskt är komedier.
Ska jag göra en lista på hur många dramafilmer Sverige gjort under samma tid? Jag kan göra det om ni vill. Jag tror dock inte det behövs. Det delas ut pengar till höger och vänster till mängder av svensk film. Det allra mesta går till smala dramarullar som ingen ser och som går ordentligt back finansiellt.
Ibland dyker det upp någon som verkar vara på hugget. Denne gör en eller två publiksuccéer, och blir sen oundvikligen en Seriös Filmmakare och börjar göra ruttna dramafilmer.
Josef Fares fick till det ordentligt med Jalla! Jalla! och följde upp med den medelmåttiga Kopps, som förstås ändå drog in pengar på grund av den första filmens framgång. Sen blev Josef Seriös och började göra Zozo och Leo och nu är det ingen som bryr sig längre.
Fucking Åmål var en bra film - dock ett drama - som på ett realistiskt sätt skildrade människor. Uppföljningsfilmen Tillsammans var ett relationsdrama som drog in folk tack vare den första filmen, och sen fick han spunk och började göra riktigt tunga och ångestframkallande dramarullar som färre och färre såg. Hans senaste rulle Mammut kostade 10 miljoner dollar att spela in, och alla fyra som såg filmen var oerhört imponerade över Moodysons förmåga att använda en filmkamera och berätta att man kan försumma sin familj om man jobbar för mycket. Näe?!
Svensk film har haft nåt att komma med. Både inom drama och komedi och faktiskt nästan action ibland. Det händer fortfarande att det kommer bra film, men det är bra jävla sällan.
Jag skulle göra en film själv om jag bara hade tålamod som räckte längre än att sitta här och kräkas ut en lång text på en blogg ingen läser.
"Tjugofem Saker Det Tagit Mig Över 50 År Att Lära Mig" av Dave Barry
"Tjugofem Saker Det Tagit Mig Över 50 År Att Lära Mig"
av Dave Barry
1. Uselheten hos en film är direkt proportionerlig till antalet helikoptrar i den.
2. Du kommer aldrig att hitta någon som kan ge dig en klar och tillfredställande anledning till varför vi har sommartid.
3. Folk som känner sig manade att berätta om sitt utmärkta sinne för humor, berättar egentligen att de inte har någon humor.
4. Den mest värdefulla funktionen som regeringen har är underhållning.
5. Du bör aldrig säga något till en kvinna som ens vagt föreslår att du tror att hon är gravid, fram tills att du faktiskt ser barnet komma ut.
6. En sparad krona är värdelös.
7. De kan hålla hur många fredssamtal de vill, men det kommer aldrig att bli fred i Mellanöstern. Om miljarder år, när jorden flyger rakt in i solen och inget på planeten lever utom mikroorganismer, då kommer mikroorganismerna i Mellanöstern att vara bittra fiender.
8. Universums mest mäktiga kraft är skvaller.
9. Det enda som alla människor har gemensamt, oavsett ålder, kön, religion, ekonomisk status eller etnisk bakgrund är det att vi alla innerst inne tror att vi är lite bättre än genomsnittet på att köra bil.
10. Det kommer en dag då du bör sluta förvänta dig att andra ska göra nåt stort av din födelsedag. Det är när du blir elva.
11. Det är en väldigt tunn linje mellan "hobby" och "mental sjukdom".
12. Folk som vill dela sin religiösa tro med dig, vill nästan aldrig att du ska dela din med dem.
13. Det finns tydligen, någonstans i Los Angeles, en dator som skapar idéer till komediserier. När TV-cheferna behöver en ny idé, sätter de på datorn. Efter att ha analyserat miljoner möjliga grunder till en handling, spottar den ut: "Tre Knäppiga Men Snygga Unga Människor Bor I En Lägenhet," och cheferna använder idén till ett program. Nästa gång de behöver en idé spottar datorn ut: "Sex Knäppiga Men Snygga Unga Människor Bor I En Lägenhet". Nästa gång spottar den ut: "Fyra Knäppiga Men Snygga Unga Människor Bor I En Lägenhet." Och så vidare. Vi måste hitta denna dator och krossa den med hammare.
14. Ingen är normal.
15. Åtminstone en gång per år kommer någon grupp med forskare bli väldigt till sig och konstatera att:
A. Universum är större än man trott!
B. Det finns fler subatompartiklar än man trott!
C. Det man konstaterade om global uppvärmning förra året är fel.
16. Om du måste sammanfatta i ett ord varför mänskligheten aldrig har nått, och aldrig kommer att nå, sin fulla potential, så skulle det ordet vara "möten".
17. Det man huvudsakligen åstadkommer med nästan alla organiserade protester, är att man irriterar de som inte är med.
18. Reklamens värde ligger i att den säger exakt det motsatta mot vad reklammakaren tror. Till exempel:
Om reklamen säger: "Det här är inte din farsas gamla Opel", då är reklammakaren desperat bekymrad över att denna Opel, precis som alla andra Opel-bilar, mest intresserar gamla gubbar som din farsa.
Om Coca-Cola och Pepsi spenderar miljarder på att övertyga dig om att det finns viktiga skillnader mellan de två produkterna, så inser båda företagen att Pepsi och Coke är i stort sett identiska.
Om reklamen kraftigt hävdar att Nikes skor låter sportmännen utföra fantastiska bedrifter, så vill Nike att du bortser ifrån det faktum att skomärket är helt orelaterat till en persons kapacitet.
Om Budweiser har en klurig reklamkampanj där man betonar att ölens tillverkningsdatum är kritiskt, så vet Budweiser att denna faktor inte har något att göra med hur gott en öl smakar.
19. Om verkligen Gud finns, och Han skapade universum med alla dess härligheter, och Han bestämmer sig för att skicka ett meddelande till mänskligheten, då kommer Han inte att använda, som budbärare, en person på kabel-tv med taskig frisyr.
20. Du ska inte blanda ihop din karriär med ditt liv.
21. En person som är snäll mot dig, men taskig mot kyparen, är inte en snäll person.
22. Oavsett vad som händer kommer någon att ta det för allvarligt.
23. När problemen hopar sig och det ser illa ut, finns det alltid en person som ser en lösning och är villig att ta ledningen. Väldigt ofta är denna person galen.
24. Dina vänner älskar dig ändå.
25. Ingen bryr sig om du inte kan dansa bra. Hoppa upp och dansa bara.
Först publicerad i Dave Barrys bok "Dave Barry Turns 50" från 1999.
Översättning av Hengkrik.
av Dave Barry
1. Uselheten hos en film är direkt proportionerlig till antalet helikoptrar i den.
2. Du kommer aldrig att hitta någon som kan ge dig en klar och tillfredställande anledning till varför vi har sommartid.
3. Folk som känner sig manade att berätta om sitt utmärkta sinne för humor, berättar egentligen att de inte har någon humor.
4. Den mest värdefulla funktionen som regeringen har är underhållning.
5. Du bör aldrig säga något till en kvinna som ens vagt föreslår att du tror att hon är gravid, fram tills att du faktiskt ser barnet komma ut.
6. En sparad krona är värdelös.
7. De kan hålla hur många fredssamtal de vill, men det kommer aldrig att bli fred i Mellanöstern. Om miljarder år, när jorden flyger rakt in i solen och inget på planeten lever utom mikroorganismer, då kommer mikroorganismerna i Mellanöstern att vara bittra fiender.
8. Universums mest mäktiga kraft är skvaller.
9. Det enda som alla människor har gemensamt, oavsett ålder, kön, religion, ekonomisk status eller etnisk bakgrund är det att vi alla innerst inne tror att vi är lite bättre än genomsnittet på att köra bil.
10. Det kommer en dag då du bör sluta förvänta dig att andra ska göra nåt stort av din födelsedag. Det är när du blir elva.
11. Det är en väldigt tunn linje mellan "hobby" och "mental sjukdom".
12. Folk som vill dela sin religiösa tro med dig, vill nästan aldrig att du ska dela din med dem.
13. Det finns tydligen, någonstans i Los Angeles, en dator som skapar idéer till komediserier. När TV-cheferna behöver en ny idé, sätter de på datorn. Efter att ha analyserat miljoner möjliga grunder till en handling, spottar den ut: "Tre Knäppiga Men Snygga Unga Människor Bor I En Lägenhet," och cheferna använder idén till ett program. Nästa gång de behöver en idé spottar datorn ut: "Sex Knäppiga Men Snygga Unga Människor Bor I En Lägenhet". Nästa gång spottar den ut: "Fyra Knäppiga Men Snygga Unga Människor Bor I En Lägenhet." Och så vidare. Vi måste hitta denna dator och krossa den med hammare.
14. Ingen är normal.
15. Åtminstone en gång per år kommer någon grupp med forskare bli väldigt till sig och konstatera att:
A. Universum är större än man trott!
B. Det finns fler subatompartiklar än man trott!
C. Det man konstaterade om global uppvärmning förra året är fel.
16. Om du måste sammanfatta i ett ord varför mänskligheten aldrig har nått, och aldrig kommer att nå, sin fulla potential, så skulle det ordet vara "möten".
17. Det man huvudsakligen åstadkommer med nästan alla organiserade protester, är att man irriterar de som inte är med.
18. Reklamens värde ligger i att den säger exakt det motsatta mot vad reklammakaren tror. Till exempel:
Om reklamen säger: "Det här är inte din farsas gamla Opel", då är reklammakaren desperat bekymrad över att denna Opel, precis som alla andra Opel-bilar, mest intresserar gamla gubbar som din farsa.
Om Coca-Cola och Pepsi spenderar miljarder på att övertyga dig om att det finns viktiga skillnader mellan de två produkterna, så inser båda företagen att Pepsi och Coke är i stort sett identiska.
Om reklamen kraftigt hävdar att Nikes skor låter sportmännen utföra fantastiska bedrifter, så vill Nike att du bortser ifrån det faktum att skomärket är helt orelaterat till en persons kapacitet.
Om Budweiser har en klurig reklamkampanj där man betonar att ölens tillverkningsdatum är kritiskt, så vet Budweiser att denna faktor inte har något att göra med hur gott en öl smakar.
19. Om verkligen Gud finns, och Han skapade universum med alla dess härligheter, och Han bestämmer sig för att skicka ett meddelande till mänskligheten, då kommer Han inte att använda, som budbärare, en person på kabel-tv med taskig frisyr.
20. Du ska inte blanda ihop din karriär med ditt liv.
21. En person som är snäll mot dig, men taskig mot kyparen, är inte en snäll person.
22. Oavsett vad som händer kommer någon att ta det för allvarligt.
23. När problemen hopar sig och det ser illa ut, finns det alltid en person som ser en lösning och är villig att ta ledningen. Väldigt ofta är denna person galen.
24. Dina vänner älskar dig ändå.
25. Ingen bryr sig om du inte kan dansa bra. Hoppa upp och dansa bara.
Först publicerad i Dave Barrys bok "Dave Barry Turns 50" från 1999.
Översättning av Hengkrik.
Beer Wars: Special Restored Edition
The Real Group - Clown Of The Jungle
Nina Hemmingsson
Guden Svenne säger ifrån
